Hej Stockholm!

Idag var det så fint väder att jag ringde Anders för en tur. Han var villig. Vi bestämde att jag skulle komma till honom för att därifrån gå ut och äta lunch. Jag skulle bara gå till en utav föreningssparbankens uttagsautomater för att övertrassera mitt konto så jag kunde ta ut pengarna som behövdes för att betala för lunchen. Kontot övertrasserades med 97 kr.

Anders ville äta på pong, jag sade bestämt nej till det. Vi gick istället till Clara och åt lunch där. Anders beställde en rätt som han inte kunde uttala. Tjejen som slevade upp den kunde det. Jag beställde däremot pasta med köttfärssås. Det är lättare. Vi drack röd saft.

Vi snackade lite om vart vi skulle idag och bestämde oss för att gå runt hela gamla stan. När vi hade kommit en bit på vägen, till riddarhuset närmare bestämt så fick jag syn på en bronsstaty av Axel Oxenstierna. Sveriges kära rikskansler 1612. Det fick bli en bild på honom. Han står i ett fint läge framför huset och på en kvadratisk gräsmatta med trimmade buskar rakt nedanför fundamentet han står på.

Riddarhusets tak har en fin prydnad av statyer. Jag kunde inte ta så bra bilder på dem då jag inte är lika hög som byggnaden. Annars så började bygget av riddarhuset 1641 och avslutades 1674. Idag förvaltas byggnaden av Sveriges adel. De har väl egentligen inte så mycket att säga till om, men de är adel. Det skall man inte leka med. Jag skulle gärna gå in och titta lite på alla vapensköldar där inne. Någon dag skall jag få tummarna ur och beställa ett exemplar av vapenrullan och gå upp i stå över den fantastiska heraldiken som säkerligen finns i den.

Den andra statyn som vi stötte på är den på Karl XIV johan. Jean Baptiste Bernadotte. Den förste konungen från släktet Bernadotte som besteg den svenska och norska tronen. Hittills har de gjort ett förträffligt jobb! Förutom den lilla incidenten med Norge, men det skall vi tala lite tyst om. Oscar II ville ju inte att brödrafolket skulle råka i inbördeskrig. Hade oljan bara funnits med i bilden 1905 så hade statoil varit svenskt, detta svarta ljuva guld.

I informationen från Statens fastighetsverk som också äger statyn så står följande om den:

“Ryttarbilden symboliserar kronprinsens intåg i Stockholm den 2 november 1810, men vid Slussens ombyggnad 1931-35 flyttades och vändes statyn så att fursten nu istället rider ur sadeln.” Lång mening. 1810 var det året då han valdes till svensk tronföljare. Fast då hette han bara Jean Baptiste Bernadotte. Karl XIV Johan döptes han till först 1818 och han regerade fram till 1844.

Vid ombyggnaden så tog man och bytte den söndervittrade marmorsockeln mot en ny i granit som är lite högre än vad orginalet var.

En mycket sevärd staty, väldigt stor och ståtlig. Ger ett fint intryck.

Jag ber om ursäkt för den hemska upplösningen på bilderna. De stod väldigt högt upp och Karl XIV Johan stod mycket långt bort. Den digitala zoomen på min kameramobil är helt värdelös och jag har tyvärr inte pengar att investera i en digital systemkamera med bra objektiv. Ni får hålla tillgodo med det lilla jag har att erbjuda. Givetvis får ni om ni vill e-posta mig om ni vill ha någon av bilderna så skall jag skicka en större och säkert lite mer detaljerad bild än vad man kan se av de här på sidan.

Axel Oxenstierna:

Karl XIV Johan:

Niklas – Vill också vara kronprins!

Igår så bestämde Carl och jag att vi skulle ut och gå. Vi visste att Anders numera är hemkommen från sin utlandsvistelse. Vi ringde honom för att som om hans lust var lika stor som våran. Det var den sannerligen.

Vi bestämde oss för att gå ner mot Stadshuset och kika på statyerna där. Carls och jag skulle vid lunch gå ner till Anders för att utgå därifrån. Sagt och gjort. Anders hade redan ätit lunch men det hade inte Carl och jag. Carl skulle vänta med sin lunch till efter promenaden. Jag var däremot svulten. Jag köpte korvar istället. Fyra stycken blev det. Carl köpte en korv. Det var min tio-krona han använde till den korven.

Men korvar i handen började vi så smått gå ner mot Stockholms stadshus. Anders och Carl ville ha kaffe och glass. Jag ville bara ha glass för jag dricker inte kaffe. De fick inte kaffe för jag var den enda som hade kontanter tidigare. Nu var de slut för jag köpte korv för dem.

Väl nere efter en härlig tur i Stockholm city med solsken i våra bleka ansikten så kom vi fram till vårt mål. Stadshuset! Det jag var mest sugen på var Birger jarls sarkofag. Många tror att han är begraven där. Dock är det en “skensarkofag”. Han ligger inte begravd här i Stockholm. När stadshuset byggdes så skulle man flytta det som fanns kvar av honom från Varnhem till hans gyllenesarkofag. Dock sade kyrkofullmäktige i Varnhem bestämt nej, så det blev inte av. Översta delen av sarkofagen är helt i guld, dock inte äkta skulle jag tro. Då skulle jag tattat med mig lite hem.

Det är för övrigt Bigge som grundade Stockholm. Det fanns visserligen lite borgar och skit här innan han satte maskinerna i rullning, men det var han som fick staden att bli åtmindstånde lite viktig. Det var dock ingen hufvudstad i vår bemärkelse, det var knappt en stat på den tiden. Bigge fixade det och så småningom så blev Sverige ett rike att räkna med!

Stadshuset är byggt av ca 8 miljoner tegelstenar som kommer från ett tegelbruk strax utanför södertälje. Det tog typ 12 år att färdigställa och det stod klart 1923. Den inre borggården är mysig och trång med ett stort träd i ena hörnet som nu på våren stod i lite svag grönska. Borggården var full av barn med instrument som inte spelade. Vi var mycket besvikna. De bara stod och snackade.

Det finns många statyer där, men inga av större nationalromantiskt värde tycker jag. Några stora stenstatyer och två bronsstatyer föreställande en naken yngling med en vindruvsklase i handen och en fullt blomstrande kvinna som dansar naken som få. Annars fanns det en staty långt uppe på en pidestal som jag inte kunde fotografera för han var så sjukt högt uppe. Det är Engelbrekt Engelbrektsson som står där. Engelbrekt Var en stor hjälte, han stred mot Erik av Pommern 1434 i vad som kallas Engelbrektsupproret. Han blev brutalt mördad som många andra historiska hjältar.

När vi hade rekat klart vid stadshuset var det dags att bege sig till jobbet igen. Vi tog vägen om centralstationen. Vi skulle köpa glass! Carl ville inte ha, han hade inte ätit sin lunch än. Jag och Anders köpte varsin Pepe. Lakritsglass som jag betalade. Den var inte speciellt god. Bitarna i den var mjuka, det smakade gammalt och skabbigt, jag skulle tagit tiptopen som jag helst ville ha. fan!

Denna gången kommer jag bara slänga upp en bild tillsammans med inlägget. Resten av bilderna kommer komma upp i ett galleri sammankopplat med inlägget. Hur detta ser ut vet jag inte, det är min första gång nu. Skälet till detta är att jag tyckte att det förra inlägget blev för långt med alla bilderna som fanns med. På detta sättet slipper jag gallra ut bilder utan kan slänga upp alla som jag tycker är värda att visas, super!

Här följer en bild på Birgers tomma grav:

Niklas – Vill också dansa naken!

Idag befinner sig Anders utanför rikets gränser och kunde därför naturligtvis inte närvara vid dagens promenad. Carl och jag bestämde redan på morgonen att vi skulle ta oss ner mot kungsträdgården. Det var mest han som bestämde, jag höll mer med och såg glad ut då jag inte sett vilka kungar som står där när jag som hastigast passerat.

Vid lunch så gick jag och köpte samma sak som igår, fast inte cidern. Det blev en coca istället. Lite onyttigare, mycket billigare… Carl åt korvstroganoff som han och hans lyckliga partner hade tillagat tidigare. Han såg nöjd ut. Jag var också tillfreds med mitt mål idag igen. Strålande tider!

Vi begav oss så smått ut och ner mot kungsträdgården. När vi närmade oss så hördes massa röster från en stor scen som stod där. Den störde ganska mycket faktiskt. Dock fanns det mer som störde våran promenad och statyjakt. Nämnligen fruktansvärt många tält som fanns runt om statyn av Karl XIII! Dock var en skvallertidning som börjar på A och som skryter om att de alltid är bäst på nyheter på nätet värst. De hade satt upp sitt fula vita tält mitt framför statyn. Det var högst enerverande. Dock så fanns det en sida som inte var skymd av tälten. Jag får nöja mig med att det inte var hans mantel som jag kunde fotografera utan hans framsida.

I alla fall, jag fick bilden på Karl XIII där han står stolt omgiven av fyra lejon vid var sida om honom. Statyn avtäcktes den 5 november 1821 och är utförd av Erik Gustaf Göthe. Han håller i ett ankare i höger hand och har sitt svärd nere i skidan vid vänster höft. Det som jag tycker är mest utstickande på denna statyn jämfört med de andra vi tittade på idag är hans enorma mantel som inte de andra har. Den ser ut att väga lite. En stor mantel till en stor Konung!

Vi fortsatte lite längre ner i kungsträdgården står en betydligt mer respektingivande staty. Det är Karl XII som står högt uppe och omgiven av fyra mörsare vid varje sida om sig. Han står med draget svärd och pekar mot Sveriges dåvarande ärkefiende Ryssland. En intressant sak är att han har den översta knappen på rocken knäppt tillsammans med den nedersta innan hans livrem börjar. De sju knapparna mellan de andra två knäppta är öppna. Vad detta beror på har jag ingen aning. Det var mest en intressant iaktagelse. Annars har han stövlar som är raka vid tårna, typiskt för den karolinska armen. Han ser mer krigisk ut än Karl XIII. Mycket fin staty.

En sak som stockholmare tydligen säger om de två statyerna är “ett lejon omgiven av krukor och en kruka omgiven av lejon”. De syftar alltså på att karl XIII är omgiven av fyra lejon medan Karl XII är omgiven av krukor. När blev en mörsare en kruka? Det finns inte! En mörsare var ett fruktansvärt effektivt vapen, föregångare till dagens haubitsers! Mörsarnas relief föreställer Proserpinas bortrövande. De blev gjutna i Dresden 1678 men erövrades när Karl XII återtog en fästning i Riga den 11 december 1701. Statyn som Johan Peter Molin stått modell för avtäcktes den 30 november 1868. 150 år efter Karl XII:s död i Norge. Bronsvikten är hela 2.5 ton.

Den tredje statyn vi kollade närmare på var den av Gustaf III vid slottet. Det tråkiga med denna är att den står sjukt högt upp så jag inte fick någon bra bild på den. Dock är den rätt imponerande när man står nära den. Statyn står upprest på pelare av polerad sten. Texten på stenen är:

KONUNG GUSTAF III

Lagstiftare

Segervinnare

FREDENS ÅTERSTÄLLARE

Vad kan man säga om honom då? Han har ett roder i sin vänstra hand och där vilar även en krans av något slag. I sin högra utsträckta hand så håller han i en kvist. Undrar om det finns någon koppling mellan det och texten… För övrigt så är det herr Tobbe Sergel som har gjort den. Den restes 1808.

Här kommer en bild på Karl XIII

Statyn av Karl XII

och slutligen en på Gustaf III

AAAh! jag slänger upp en på mörsaren (läs kruka om du kommer från Stockholm…)

Niklas – Väger inte 2.5 ton

Idag var det fint väder. Anders hade något annat han skulle göra så jag fick gå själv. Jag har haft ett rejält uppehåll på promenadbloggen nu. Det beror på att jag var hemma i Malmö, mitt hjärtas stad.

Jag trotsade ensamheten och gick och köpte mat. Det blev pasta carbonara tror jag. Micromat, mindre gott, fast godare än annan micromat. En äppelcider också, utan kolsyra, dyr som bara fan. Om ni undrar varför det ser konstigt ut när jag har skrivit vissa ord kan jag säga att jag just nu upplever enorma prolem med min B tangent. Det tog mig nog en minut att få fram den stora B bokstaven. Nu verkar den dock funka, super!

Nog om tråkiga saker!

Jag har länge gått och sneglat lite på en byst av Johan Tobias Sergel som finns i början av Sveavägen (?Sergelgatan?). Har aldrig riktigt gått fram och tittat på den förrän idag. Den föreställer honom i, vad jag antar är hans mest verksamma år. Han var nere i Frankrike och trixade med blev hemkallad av kungen 1779 och blev sedan kunglig statybildhuggare! Ett riktigt manligt jobb skulle jag vilja säga, den som ändå var kunglig statybildhuggare, hujeda!

Bysten är rest vid den plats där han tidigare hade sin atelje, vilken revs vid Norrmalmsregleringen på 1950-talet. Vad Norrmalmsregleringen är, får någon annan förklara för jag har absolut ingen aning. Tobbemannen levde mellan 1740-1814.
Det är för övrigt Göran Strååt som fixat bysten (statyn enligt wikipedia…) Fast det är en byst, det vet ju alla, från hjässan till axlar eller bröst! Bust heter det på det där andra språket, på svenska är det ett betydligt roligare ord.

Här kommer en bild på Tobbes byst.

Niklas – Vill ha en levande byst hemma!

Den 23:e, alltså i måndags tog kom Anders till jobba och sade till mig att ta mitt SL-kort med mig på turen. Det gjorde jag. Det visade sig att vi inte skulle kolla på statyer idag utan ägna oss åt två stora byggnader istället.

Efter vår genemsamma måltid på en hamburgerresturang så tog vi oss mätta och belåtna till t-centralen. Vi gick vidare ner mot den blåa linjen. Man fick åka väldigt långa rulltrappor för att komma till tåget. Lite lugnare på den linjen än den vanliga jag åker verkade det som.

Vi åkte bara någon station och klev av på rådhusets station. Anders skulle visa mig både polishuset och rådhuset. Båda byggnaderna var väldigt pompösa och ståtliga. Polishuset hade många detaljer som jag inte kunde fotografera för jag har för dålig zoom och kamera(mobil) för det. Men uppe vid stuprännorna så fanns det små (svårt att förklara) fasader av en “borg” där vattner rann ner. De fångade min uppmärksamhet i alla fall. Synd att jag inte kan visa er det!

Annars på polishusets framsida och ingång fanns det uppe i mitten en fin bild, relief eller vad man skall kalla det. Annars var det en fin byggnad i övrigt.

Rådhuset var också väldigt mustigt. En stor brun byggnad, både med koppar och tegeltak. Väldigt respektingivande. En sak som jag såg intressant var de två lyktstolparna som finns vid ingången. De var i sten eller något sådant material och såg mycket trevliga ut. När vi skulle gå hem gick vi runt rådhuset och tittade. Vi kom fram till att uppvärminingskostnaden för den byggnaden måste vara enorm. Vi kom även fram till att vi nog inte hade råd att bo där, knappt ens en dag.

Mittemot rådhuset fann vi ett stället med fina marmorstatyer (tror jag det var). Det stället heter piperska huset. Det såg väldigt intressant ut. Vi skall gå in dit någon annan gång. Vi hade inte så mycket tid på oss, vi var tvugna att ta oss till jobbet igen. Lunchen började ta slut. Det var en trevlig promenad vi fick. Vädret var lite halvmulet tyckte jag och hade det varit en sommardag hade jag vädrat åska i luften. Stockholm har många fina pärlor och vi såg några idag när vi vandrade genom bostadsområden på väg till city igen.

Det kommar inte bli några inlägg på ett tag då jag numera befinner mig i Malmö på lite rekreation och kompsemester till på onsdag nästa vecka, 2:a maj. Den 3:e hoppas jag på en ny promenad och spännande statyer.

Förövrigt så har jag fått en förtäckning på Stockholm stads alla statyer, den är bara 47 sidor lång. I den kan man läsa plats, ägare, uppresningsår och material. Det kommer i fortsättningen finnas med som fakta när jag har fotograferat statyer! Kul!

Här kommer lite bilder på polishuset och rådhuset, håll till godo!

Polishuset:

Rådhuset:

Niklas – Har just nu inte hög uppvärmningskostnad

Dagen på jobbet började med att jag ringde Anders för att ta reda på vart vi skulle gå idag. Han hade inte bestämt det så vi skulle talas vid senare när det började närma sig lunch.
Sagt och gjort, vi ringdes vid och bestämde att jag skulle ta mig till hans arbetsplats för att där äta och sedan utgå därifrån. När jag tog min lunch gick jag till ett ställe och köpte wookade grönsaker med kokött och ris. Det var gott, inte lika gott som strömmingen dock. Anders åt lasange.

Idag följde Carl med på turen. Det var trevligt. Anders berättade inte för mig vart vi skulle ta vägen eller vart vi skulle så det var lite spännande. Det visade sig att vi skulle ta och strosa runt i gamla stan. Där finns många gamla hus med fina saker på. Det var fint. Det känns som vi kommer tillbringa många turer runt gamla stan.

Anders köpte en kopp kaffe och när vi hade kommit till slottet så spillde han lite och sade att vi gick för snabbt. Då saktade vi in och tog det varligare. Stressa när man har ätit är inte skönt. Varken för magen eller benen.

Vi travade runt och tittade på gamla hus och gamla affärer. Det finns många antikvariat i den stadsdelen märkte vi. Mycket militaria. Fint. Efter ett tag så kom vi fram till vad som är en stor staty där St: Göran dräper draken med jungfrun brevid.

Jungfrun som sitter fallen på knä framför kampen har sina händer knäppta och sitter med lugn min och tittar bort från både draken och St: Göran. Någon hade tänt ett ljus mot statyn vilket var lite trevligt.

St: Göran däremot har fullt upp med att rikta in ett slag mot draken som ligger på rygg och kämpar emot. Något man ser ganska tydligt är att draken håller i vad som verkar vara en lans som är bruten, en annan lite spännande detalj är dödsskallen som ligger precis vid drakens framfot (eller tass, vad kallar man det?), den verkar vara ganska liten om man jämför med St: Görans skalle.

De heraldiska bilderna glömde jag tyvärr att ta mer detaljerade bilder på och texten under statyn lika så, tyvärr. Det får bli en annan gång.

Vad jag har lärt mig idag är att statyn är en replika som upfördes 1912 och orginalet finns i storkyrkan i Stockholm. Den är betydligt mer detaljrik med färg och så vad jag har sett på bilder så sitter jungfrun/princessan bakom St: Göran och draken och inte framför som här på österlånggatan.
Vi planerar att gå till storkyrkan en annan gång och Carl skulle då ta med sig sin lite bättre kamera än min mobil.

Vi avrundade turen med att gå till slottet och titta på vaktavlösningen. Jag och Anders tyckte de var lite slappa, till och med befälet verkade lite ringrostig. Men det var kul att se lite på dem. De skrek och jag tyckte mig minnas att mina pojkar skrek högre och var mer uppsnäppta.

Det blir ingen skansen imorgon, Anders skulle tvätta tror jag. Vi skulle ta det en annan dag. Vi kom även in på att ta en turistbuss runt stan. Då borde man få se mycket av Stockholm på några få timmar. Skall bli spännande om vi gör det. Vädret måste bara bli bättre än idag. Det var kallare och gråare än gårdagen då man kunde gå omkring i t-shirt. Det blir för övrigt ingen tur imorgon, både jag och Anders är lediga och gör andra saker. På torsdag kommer vi nog gå ut igen, jag skall höra mig för med honom. Det är faktiskt riktigt skönt med en promenad efter maten, istället för att somna i soffan i lunchrummet. Den soffan är likt Loke förrädisk.

Här kommer två bilder, en på St: Göran och draken och en på jungfrun.

Niklas – Vill också ha en jungfru på knä framför sig.

Idag åt jag stekt strömming på det vanliga stället. Det var gott. Jag var dock tvungen att hasta i mig min lunch då Anders skulle ta mig ner mot humlegården som jag har velat se länge. Efter en liten lätt promenad och en glass ( magnum mandel, Anders tog en 50 cl mer, päron tror jag) så kom vi fram.

Första titten blev trevlig, jag hade iofs väntat mig en mer storslagen plats med hundar som sprang omkring och flickor som sprang efter. Istället kom blicken in mot mitten av gården där jag skymtade en stor staty. Glad i hågen traskade vi fram för att kolla på vem det var. Anders sade sig inte veta det när jag frågade. Det visade sig vara en jättelik staty på Linné, toppen tänkte jag!
Jag stack in min K800 och fotograferade den och var nöjd med min bild.

Anders fick då bråttom att gå tillbaka till jobbet. Han hade tagit ut sin lunch tidigare än mig och ville inte bli sen. När vi hade gått en bit på vägen kände jag igen mig. Vi var på stureplan, där de stora pojkarna leker.

Anders frågade om jag ville till skansen med honom om han hade tid på onsdag. Det vill jag. Man kan tydligen klappa djur där. Fast inte i April, det får man först göra i Maj. Jag vill klappa djuren. klapp klapp! Helst vill jag klappa en björn och en älg. Björnen hade nog tyckt det var mysigt, älgen hade nog också tyckt det. Jag hade tyckte det.
Hoppas vädret blir fint på onsdag, då kanske vi åker dit och tittar på djuren i buren. Om Anders inte tvättar, det kanske han gör.

Här kommer en bild på Linné.

– Niklas, en sann djurvän.