Stadshuset

Igår så bestämde Carl och jag att vi skulle ut och gå. Vi visste att Anders numera är hemkommen från sin utlandsvistelse. Vi ringde honom för att som om hans lust var lika stor som våran. Det var den sannerligen.

Vi bestämde oss för att gå ner mot Stadshuset och kika på statyerna där. Carls och jag skulle vid lunch gå ner till Anders för att utgå därifrån. Sagt och gjort. Anders hade redan ätit lunch men det hade inte Carl och jag. Carl skulle vänta med sin lunch till efter promenaden. Jag var däremot svulten. Jag köpte korvar istället. Fyra stycken blev det. Carl köpte en korv. Det var min tio-krona han använde till den korven.

Men korvar i handen började vi så smått gå ner mot Stockholms stadshus. Anders och Carl ville ha kaffe och glass. Jag ville bara ha glass för jag dricker inte kaffe. De fick inte kaffe för jag var den enda som hade kontanter tidigare. Nu var de slut för jag köpte korv för dem.

Väl nere efter en härlig tur i Stockholm city med solsken i våra bleka ansikten så kom vi fram till vårt mål. Stadshuset! Det jag var mest sugen på var Birger jarls sarkofag. Många tror att han är begraven där. Dock är det en “skensarkofag”. Han ligger inte begravd här i Stockholm. När stadshuset byggdes så skulle man flytta det som fanns kvar av honom från Varnhem till hans gyllenesarkofag. Dock sade kyrkofullmäktige i Varnhem bestämt nej, så det blev inte av. Översta delen av sarkofagen är helt i guld, dock inte äkta skulle jag tro. Då skulle jag tattat med mig lite hem.

Det är för övrigt Bigge som grundade Stockholm. Det fanns visserligen lite borgar och skit här innan han satte maskinerna i rullning, men det var han som fick staden att bli åtmindstånde lite viktig. Det var dock ingen hufvudstad i vår bemärkelse, det var knappt en stat på den tiden. Bigge fixade det och så småningom så blev Sverige ett rike att räkna med!

Stadshuset är byggt av ca 8 miljoner tegelstenar som kommer från ett tegelbruk strax utanför södertälje. Det tog typ 12 år att färdigställa och det stod klart 1923. Den inre borggården är mysig och trång med ett stort träd i ena hörnet som nu på våren stod i lite svag grönska. Borggården var full av barn med instrument som inte spelade. Vi var mycket besvikna. De bara stod och snackade.

Det finns många statyer där, men inga av större nationalromantiskt värde tycker jag. Några stora stenstatyer och två bronsstatyer föreställande en naken yngling med en vindruvsklase i handen och en fullt blomstrande kvinna som dansar naken som få. Annars fanns det en staty långt uppe på en pidestal som jag inte kunde fotografera för han var så sjukt högt uppe. Det är Engelbrekt Engelbrektsson som står där. Engelbrekt Var en stor hjälte, han stred mot Erik av Pommern 1434 i vad som kallas Engelbrektsupproret. Han blev brutalt mördad som många andra historiska hjältar.

När vi hade rekat klart vid stadshuset var det dags att bege sig till jobbet igen. Vi tog vägen om centralstationen. Vi skulle köpa glass! Carl ville inte ha, han hade inte ätit sin lunch än. Jag och Anders köpte varsin Pepe. Lakritsglass som jag betalade. Den var inte speciellt god. Bitarna i den var mjuka, det smakade gammalt och skabbigt, jag skulle tagit tiptopen som jag helst ville ha. fan!

Denna gången kommer jag bara slänga upp en bild tillsammans med inlägget. Resten av bilderna kommer komma upp i ett galleri sammankopplat med inlägget. Hur detta ser ut vet jag inte, det är min första gång nu. Skälet till detta är att jag tyckte att det förra inlägget blev för långt med alla bilderna som fanns med. På detta sättet slipper jag gallra ut bilder utan kan slänga upp alla som jag tycker är värda att visas, super!

Här följer en bild på Birgers tomma grav:

Blog Image